Identifiering med radiofrekvens

RFID (Radio Frequency Identification) är en relativt ny teknik, de första tillämpningarna utvecklades under 1980-talet. Genom RFID system kan utrustning, personer, objekt eller djur identifieras och spåras utan direkt eller synlig kontakt. Denna teknik är mycket effektiv i många olika miljöer, till exempel industriella tillämpningar, person och bil identifiering, logistik och spårbarhet in om t.ex. livsmedelsindustrin. RFID-tekniken är mycket lämplig för krävande applikationer eftersom den inte begränsas av väderförhållanden – det fungerar bra i regn, snö, smuts och låga temperaturer.

I tillämpningar för tillträdes kontroll innebär RFID-tekniken många fördelar. Mekaniska nycklar och lås ersätts genom elektroniska RFID-transpondrar, (etiketter) och läsare vilket leder till kostnadsbesparingar och ökad säkerhet, eftersom det blir lättare att kontrollera in- och utpassering i byggnader. Det är möjligt att samla in, analysera och lagra styrdata. Identifiering med RFID kräver inte fysisk kontakt mellan läsaren och objektet som ska identifieras, vilket innebär att det inte finns några mekaniska delar som kan slitas och behöver bytas ut. Det är också mycket enkelt att kontrollera accessrättigheter. Om en identitetsbricka går förlorad, behöver låsen inte bytas ut, vilket skulle vara fallet om en mekanisk nyckel tappas bort. Det är bara att ta bort åtkomsträttigheterna för den förlorade identitetsbrickan.

RFID-tekniken kan delas in beroende på frekvens: De vanligaste är 125 kHz, 13,56 MHz och UHF används vanligen. Tekniken med 125 kHz är en lågfrekvensteknik med låg dataöverföringshastighet. Sådan teknik används ofta i slutna system som inte är kompatibla med varandra. För frekvensen 13,56 MHz finns redan gemensam standard och den blir allt vanligare. Det erbjuder en del fördelar jämfört med lågfrekvenssystem, det ger till exempel ökad säkerhet och möjlighet till kryptering. Det är möjligt att använda transpondrar med 13,56 MHz för många tillämpningar, eftersom transpondens minne kan delas in i sektorer. Det är också möjligt att lagra data från transpondrarna under transaktioner.

Tekniker med UHF (Ultra High Frequency) används för tillämpningar som kräver längre identifieringsavstånd (2-4-meter). UHF-teknik används ofta i logistiska tillämpningar, till exempel identifiering av pallar. Automatisk fordonsidentifiering eller elektronisk fordonsregistrering är tillämpningsområden där UHF-tekniken växer kraftigt. Med denna teknik kan ett fordon identifieras utan att det behöver stanna, även vid hög hastighet. Tidigare har det för långa identifieringsavstånd krävs aktiva transponders, med spänningsmatning inbyggd. Nu är det möjligt att ha längre identifieringsdistanser även med passiv UHF-teknik, med transponders som får sin effekt från den bärsignal som kommer från läsaren. Detta leder till kostnadsbesparingar, eftersom transpondrarna då får nästan obegränsad livslängd. De behöver inte bytas ut beroende på att batteriet tar slut.